Jaha

Jag är så sjukt trött hela tiden, gick t.om. till doktorn och ba snälla gör test på mig så att jag inte är dödligt sjuk, men det är jag inte. Skönt ändå! Doktorn tror att det är skolan som bara mjölkar all energi ur min kropp för att jag är så trött på det att jag inte ens känner att snart är det slut utan snarare att det är så jävla mycket kvar.

Aja nog om mitt ältande, alla mina vänner e sura för att ja inte bloggar så ja tänkte att ok. jag gör väl det. Bara det att min mobil blev stulen på solli för typ en månad sen så kan inte ta bilder och så + har inte jättemycket jag tycker så mycket om, är inte superarg just nu liksom. Tänkte därför dela lite bilder och berätta ROLIGA saker som händer i mitt liv.

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 21.48.07

Står etta med vera o julle på en trea i bagarmossen!!! inflyttning den 16e juni SJUKASTE.

Skärmavbild 2016-03-26 kl. 14.05.04.png

dj:at på ace med bästa sage C, roligaste jag lärt mig på länge! gjorde några tabbar men det var verkligen så kul!

Skärmavbild 2016-03-26 kl. 14.07.23.png

Börjat fixa bokningar på sho vilket just nu är riktigt kul! känner mig som en business woman!

Skärmavbild 2016-03-26 kl. 14.10.14.png

Jag har känt värmen o våren komma vilket e kul och då känner man sig automatiskt snyggare? skulle jag vilja säga kanske för att man är gladare

Och sist men inte minst

Skärmavbild 2016-03-09 kl. 20.46.41.png

Ska jag, Adam och Julle bila ner till Berlin nu på tisdag! taggad!

puss/Moa

 

 

 

Älskade killar

Älskade killar. Hur kan ni inte fatta att den enda som uppfattar det ni säger, det ni reflekterat över, som vettigt är ni själva. Nej men alltså på riktigt. Nej men alltså allvarligt talat. Hur kan det komma sig att det ni klistrar känslor på en, lägger ord i ens mun, skjuter ifrån er alla möjliga närmanden som ni inte har kontroll över, fast ni ändå ”gillar tjejer som tar plats, som är självständiga, utåt, starka.”

Det verkar finnas en outtömlig mängd killar som är rädda för att alla tjejer de ens pratar med kommer bli kära i dem. Hur stört är inte det?? För att man gått fram och undrat varför han nyss va rätt oskön, för att man frågar om man kanske ska gå hem igen ihop, för att man skickar ett sms som säger typ ”det här var trevligt”. Det är som att det utbryter någon slags inre konflikt i de här små självcentrerade huvudena. Tänk om hon är kär i mig??? Ack och ve usch och fy, inte skulle jag vilja att någon skulle älska mig, bry sig om mig, va kär i mig det är ju det värsta som kan hända mitt jävla lilla patetiska jag. Alla kan väl gå med på att de flesta inte tänker på det sättet, alla kan väl ändå gå med på att det snarare känns som ett åh nej måste jag släppa makten i det här som för mig verkar som en riktigt jämlik relation/hook-up nu när hon tar initiativ och är fett modig för hon vet att jag skulle kunna rata henne som overly-attached och för känslomässigt styrd, sms som är fett svåra att skicka, samtal som är asjobbiga att starta. Får en att verka helt nerkärad fast man gjort som vilken person som helst skulle gjort, tänkt och resonerat kring att man haffade, ställt sig själv frågan om det var najs eller inte, om man skulle vilja göra det eller kunna göra det igen. För mig är det fullständigt rimligt, att gå igenom händelsen i huvudet och reflektera över den litegrann eller mycket, men det har ju ingenting att göra med ens känslomässiga relation till personen som det hände med. Och det är just det som gör ert flyktbeteende eller vad det nu är så vidrigt. För det är så jävla förnedrande och elakt att berätta för någon hur den är, hur den känner och sen dessutom lägga till, om än inte explicit, hur dåligt det är, kanske till och med hur hysteriskt känslomässigt pinsamt sättet man är på eller känslorna man har är. Blir så irriterad på att för det första när det händer mig eller mina tjejer så är lyssnar man och känner sig lite skamsen och vill bara uttrycka att nej så är det inte!! men samtidigt kunna förmedla att jag vill haffa men utan förväntningar. Man känner sig ju dum i huvudet, när man står där eller får det där smset, när man går därifrån och när man skickat ett skamset svar. Men sen när man berättar om det för en tjejkompis och faktiskt tänker på det igen så inser man ju att det är ju han som är dum i huvudet! Eller ser i alla fall inte utanför sig själv och ja visst förstår ju jag om man inte vill ses igen, att man inte vill såra någon och att det kan va jobbigt eller att man känner sig dryg eller elak när man ”säger ifrån” eller va man nu kan kalla det, men ärligt talat – couldn’t care less om era känslor, älskade killar ❤

 

Min finaste lillasyster skrev i sin senaste engelskauppgift om hur hon vill att hennes liv ska vara om fem år och skrev ett svar som jag känner att jag borde leva efter

IMG_4720

xoxo Julia

Jag har för första gången

  • inte varit med i elevkåren under hela min gymnasietid typ pga årsmöte förra måndagen

IMG_4494

  • stått jääättenära Jonathan Johansson

IMG_4471

  • trott att jag skulle dö av överväldigande känslor av någons närvaro (Jonathans)
  • lapat sol 2016

IMG_4500 IMG_4516

  • firat att något roligt, fint, underbart har tagit slut

IMG_4535.jpg

  • firat det uppe på skolans tak

IMG_4539 IMG_4546

  • varit på UB

IMG_4556

IMG_4563

  • köpt ett konstverk
  • ätit musslor, alltså verkligen musslor direkt ur sina skal direkt ur en gryta

IMG_4590.jpg

  • pratat med min lillasyster om ett haff
  • umgåtts på riktigt med Amanda

IMG_4618

IMG_4602

  • rört vid ett mixerbord

IMG_4619

  • DJ:eat, vilket var det roligaste nånsin!!!!!!

IMG_4597

IMG_4600

 

xoxo

Julia

Är i alla fall frisk idag!

Nu är det lov eller ja, nu har det varit lov i mer än en vecka och jag har såklart blivit sjuk! Var på tunnelbanan med Douglas på väg för att fira Olle som fyllde nitton igår, grattis!!!, och fick ett tungt tryck över bröstet som en knut som behövde masseras ut eller som jag lärt mig av Moa, att försöka lokalisera sin ångest, eller byta ut ordet ångest till den känsla det faktiskt är. Stress, ledsamhet, förvirring, ilska, dåligt samvete. Masserade fram lokaliseringen med två fingrar tryckta mot bröstet, kände stress, dåligt samvete, irritation, ledsamhet, samtidigt som jag va i det där vakuumet av att inte ha varit febrig på två dar men ändå känna sig yr och inte kunna ha fokus på nåt förutom ens egna fotsteg typ. Vad jag sen brukar göra när jag gjort den där stora knuten till olika separata, en för stressen, en för det dåliga samvetet, för irritationen, för ledsamheten och sen knyta upp dem i tur och ordning eller alla samtidigt eftersom att de alltid har en länk mellan varann allihop på något sätt och det jag behövde jobba mest på är stressen, surprise, som nu finns för att nästa vecka känns som ett blurr! Av skoluppgifter och årsmöte och grejer som är helt och hållet överkomliga, som jag vet att jag kommer hinna med och lämna in och göra klart och blabla men jag HATAR när det inte är tydligt och under kontroll och helt och hållet totalstyrt av bara mig! Och det är här ni som inte vill spä på er studentpanik med min, kolla efter markeringen °°° när jag lämnat den urladdningen! För nu kom jag på att det är också därför jag fått studentpaniken! Det, studenten, är ju en enda stor ovisshet! Hur den kommer bli, vilket väder vi kommer ha, om mitt hår kommer se stripigt ut under mössan, om jag ska tvätta håret samma dag eller några dagar innan, vilken läppfärg jag ska ha, det är ju sånt som jag hänger upp mig på för det kan jag bestämma över själv och planera och tänka ut i förväg och inte känna mig flytande i, för det är exakt det jag känner nu inför och kommer känna när jag är där efteråt när vi kastat mössorna, sprungit, gråtit, varit lycksaliga, uppe i allt och varandra och bara upptagna av det, det nuet, men jag är pissrädd för vargtimmen och allt som kommer efteråt. Inte för att jag inte vet att det kommer bli bra, att jag kommer ha jobb och lägenhet eller kunna göra vad jag önskar och vill, det kommer lösas sig så bra för oss det vet jag jag vet det, men det är inte det och jag kan inte sätta ord på det riktigt än och jag har försökt så länge och det gnager som fan och jag längtar tills dess, tills jag kommer på vad det är och då kommer jag skriva det stort i titelrubriken. Jag är inte rädd för framtiden, jag vill att den ska börja, jag har säkert för höga krav på den, men sitter nog för bekvämt i mitt sammanhang nu för att fatta att jag inte kommer dö av att lämna det, lämna det på ett abrupt sätt som jag tror vilket snarare kommer vara gradvis, växande. Eller nåt.

°°°

Jag är i alla fall frisk idag, helt frisk idag från feber som jag fick i tisdags när jag och Moa bodde här hos mig själva, mös, jobbade gymnasiearbete SOM VI FÖ ÄR KLARA MED SLUTSATSEN MED så det är inte mycket kvar nu, det är inte så mycket kvar nu med 97 dagar och allt. Nu rann alla idéer ur mig men vi ska ju till Ace ikväll, och nästa helg och helgen efter det, säkert helgen efter det med, eftersom att ca alla spelar där och jag väntar bara på min tur (;